Veckoandakt Joh. 12:32-33

"'Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.' Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö."

Johannesevangeliet 12: 32-33 (Elin Weckman, FSSM)
http://www.studentmissionen.fi/

Veckoandakt: Joh. 12:24

"Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt."

Johannesevangeliet 12: 24 (Elin Weckman, FSSM)
http://www.studentmissionen.fi/

Stiga om hur det hela började

Grundande medlem för Studentmissionen (FSSM) och senare missionär i Senegal, Stig-Olof Fernström, berättar om hur det hela började och ger oss en utmaning för idag.

Ägare eller ägd? del 2

I mitt tidigare blogginlägg skrev jag om ägarförhållanden vi kanske inte tänker på. Varje uppgift, människa och ägodel vi låter träda in i våra liv kostar oss också något. Jag koncentrerade mig i första hand på saker och prylar, eftersom jag tror att vi inte tänker på vad det kostar oss att äga olika grejer. Jag kallade det för commitments. Jag lät blogginlägget bli på en rätt allmän nivå och koncentrerade mig mer på hur vi lever ett gott liv. Nu är det dags för en mer "andlig" bit av det.

När det kommer till "commitments" så finns det begränsat antal vi klarar av att upprätthålla. Rör vi oss på gränsen av vad vi klarar av eller har ännu fler så vågar jag påstå att det leder till stress och till sist till utbrändhet. För att må bra bör vi skära ner i antalet commitments. Verkligen överväga vilka vi vill ha och vårda. Men vad beror det egentligen på att vi väljer att ha "commitments" i våra liv? 

Min teori är att det handlar om att vi försöker fylla ett tomrum av något slag. Ett tomrum i vår själ som uppstått av att människan en gång misslyckades med att leva med Gud i den fantastiska värld Han hade skapat. Misslyckandet fick konsekvenser; människan fördrevs ut ur denna världen. Vi brukar kalla det här för syndafallet. Händelsen lämnade djupa sår i människan och en av mest allvarliga konsekvenser för människan var att hon inte längre i samma grad bar på Guds ande i sig som förut. Avsaknaden av anden – Gud – i våra liv har fått oss att söka olika saker som kan ersätta anden och fylla tomrummet. Vi försöker fylla vårt schema med än den ena än den andra grejen att gå på. Vi shoppar loss, eftersom varje ny pryl ger oss en känsla av välbehag. Vi säker "kickar", gör våghalsiga grejer. Men ingen av dessa kan fylla tomrummet, de får oss att för en stund glömma bort att det existerar. 

Endast Gud med sin Ande kan fylla tomrummet och därmed skänka oss en inre frid. En teolog sade en gång att för att få det här behöver vi bli som tiggare; bara sträcka ut våra händer och ta emot denna enorma gåva.

Veckoandakt: Joh. 8:59

"Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen."

Johannesevangeliet 8: 15 (Linus Stråhlman, FSSM)

Machine gun preacher with the right to remain silent

Jag studerar till klasslärare och känner mig kallad till att förkunna Ordet i Guds rike, alltså predika. Med den kombinationen som grund kan du säkert försöka föreställa dig hur mycket jag talar när jag är med människor. Lugnare blir det heller inte när jag är ensam, för då har jag ju möjligheten att tala med universums Skapare, och vem skulle vilja missa den chansen?

Hur som haver, hade jag en period i mitt liv då mitt ordbruk liknade en soldat med en kulspruta - många skott, få träffar. I min vandring med Kristus har jag dock fått lära mig att rollen av en skarpskytte är det som Herren försöker lära mig - få skott, effektiva träffar.

Den ädla konsten av att knipa näbben och istället lyssna på andra, har blivit ett tema för mig att jobba på. 

Jesus, som sätter ett perfekt exempel i allt, kirrade också denna grej med att lyssna, minst sagt. För att uppnå syftet att dö för våra synder gjorde Jesus inget annat än lyssnade.

På korset, slagen och hånad av folket, tog han emot allt, utan att säga ett ord.
Vi kan ju försöka föreställa oss hur det skulle ha blivit, och hur vår vardag skulle se ut, ifall Jesus skulle ha slutat ta emot allt Han fick utstå och lyssna på. Om Gud skulle ha kommit för att försvara sin Son.

Ganska dystert tror jag.

För en tid sedan fick jag se frukten av att vara tyst och låta Gud göra sitt utan att själv blanda sig i med en massa "visa" ord. Träffade en kille i min ålder på stan, en person som jag aldrig träffat förut. En medmänniska som bara råkade fråga efter direktiv på stan.

Vårt lilla möte, planerat av Herren, resulterade i en diskussion där killen öppnade upp sitt hjärta helt och hållet för mig. Vårt lilla möte blev ett möte på tolv timmar. 

Under tolv timmar skulle man ju tro att jag hunnit berätta hela bibelns händelser tre gånger från början till slut, beskrivit i detalj Jesu liknelser, filosoferat kring den narrativa teologin i NT, redogjort Teodicéproblemet till punkt och pricka samt funderat över hur det kommer att se ut när Jesus kommer tillbaka.

För en kulspruteordbrukare som mig, skulle dessa ämnen under tolv timmar antagligen varit en realistisk tid. Men jag bad en snabb bön åt Herren, "Ge Du de rätta orden åt detta borttappade lam"

Under de följande tolv timmarna fick jag lyssna, lyssna, visa medlidande, och lyssna lite till. Först när vi skiljdes åt fick jag nåden att dela det kortaste vittnesbördet jag någonsin hållit.

Jesus har gjort mycket i mitt liv. Han älskar dig, och vill hela dina sår.

Med dessa ord, och ett litet NT, fick jag ta avsked på denna broder.

Märkte välsignelsen i att inte börja predika från minsta lilla grej och endast tala sådant som mänskligt känns smart. Det är ju så lätt att man kommer ihåg något klokt som någon predikant sagt i tiderna, och så vill man berätta om den predikantens åsikter. Ifall Anden inte manar till det, blir man ofta tyvärr som en kulspruta, som missar sitt mål.

Ingen människa öppnar sig upp helt och hållet genast i början av en diskussion. Först kommer fasaden fram, sedan symptomerna, och till sist kommer man till roten. Ifall du vill hjälpa en medmänniska så att hjälpen blir bestående, måste du ta itu med roten till problemen. Inte endast skrapa lite på symptomerna. För att komma till roten av problemen, hamnar du ofta att ge tid för att endast lyssna och försöka förstå din vän i nöd.

Människokroppen vittnar om detta sätt att hjälpa på ett väldigt bra sätt. Du har en mun och två öron. Lyssna dubbelt mera än du talar!

Veckoandakt: Joh 8:15

Veckoandakt: Joh 8:15 "Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen" (av Linus Stråhlman, FSSM)

Hälsning till Studentmissionen

Här får Studentmissionen en hälsning inför 50-årsjubileet av en tidigare anställd, numera missionär och bibelöversättare Anna Dahlbacka, som jobbar bland samburufolket i Kenya